Om vatten, goda vanor och himlar utan ränder.
"Jag kan inte simma rakt utan ränderna i simhallstaket och himlen har ju inga ränder. Och så är det ju förstås det där med märket jag fortfarande har i pannan timmar efter att ha tagit av mig den där oklädsamma badmössan" sade jag lättsamt. Min mamma skrattade roat genom luren. "Alla har vi olika problem" konstaterade hon. För hon hade just talat länge och väl om allvarliga saker. Om krämpor, problem och den något sena insikten om vikten av att regelbundet röra på sig och det där var mitt särdeles sorglösa svar på dem bekymrade frågan om hur det gick med återupptagandet av träningen.
Jag brukade ta cykeln ned till bryggan i viken. Simma rakt ut över djupet till sandbanken och tillbaka. Men sedan blev det flera och fler ankrade yachter, vattenscootrar och oljig yta så jag slutade helt sonika. Länge. Men i år - efter lite nyårsångest - tar jag mig till det kommunala badhuset, som inte är ett badhus utan två omklädningsrum och en utomhusbassäng, ett par gånger i veckan. Och jag älskar det! Man hinner tänka så mycket under 75 ostörda minuter och så känner jag mig så lätt när jag går därifrån. Fast i ärlighetens namn tränar jag inte. Jag motionerar. Simmar sakteliga, men oavbrutet. Inte som de andra. De tar två snabba längder åt gången för att sedan hänga i poolkanten och prata i 15 minuter. Jag antar att det är avsaknaden av bastu, men lika bra är det för jag simmar som sagt inte helt rakt.
Den här veckan har det blivit ännu fler gånger än vanligt. Förra veckans regn slet med sig en av öns huvudvattenledningar och för att de övriga ska kunna hantera den ökade beslastningen alterneras avstängningar. Vi har bara rinnande vatten ibland. Jag fyller dunkar och hinkar och sambon flinar glatt. Säger att det är en förbannad bananrepublik (vilket det är bokstavligen) vi lever i och att han är tacksam över att ha träffat en som växt upp med sommarnöje i skärgården och är van. Fast sedan erbjuder han sig att ta barnen ensam lite mer. Låter mig simma och ta ordentliga duschar i badhuset som inte är ett badhus.
Så ja, mina problem känns få och små idag.
7 kommentarer:
Det är tur att du inte är och simmar i vårt badhus för då hade du krockat mycket :o)
Jag beundrar dig som tar allting med sådan ro, jag skulle nog behöva komma och bo hos dig ett tag för att få insupa liten sådan atmosfär och inte gå upp i limningen så fort det inte blir som jag tänkt mig. Njut av dina 75 minuter, de behöver du!
Kram
Du skriver helt förtrollat. Å jag är här inne och läser jämt, inte alltid som jag kommenterar. Bara så du vet. :) Jag gillar er sida, den är harmonisk på något sätt. kram
Tack för dina fina berättelser Ylva! På något vis får jag alltid känslan av att vara med på plats... Mysigt!
Kram
Du beskriver det så härligt att fast jag hatar att simma så blir jag sugen på att åka till badhuset, hrm...
Ha en fin vecka
Kram
Gjorde ett inlägg bums när jag läste din kommentar!! Någon rättvisa får det ju vara om söndagarna... (har inte hunnit mycket denna vecka då febern hållt mig i sängläge)
Du bjuder på så fina vardagsbetraktelser och jag kan riktigt känna den där känslan av att ha simmat sig trött men stark. Så härligt att simma i en utomhusbassäng!
Få och små problem skriver du, och ändå har ni inte rinnande vatten när ni vill... vi behöver den påminnelsen om att inte ta allt för givet...
Simma lugnt!
Kram
Jag är själv gammal simmare och en av de bästa känslorna i allt virrvar av längder, sekunder och träningstimmar är: när man tar av sig badmössan varm och trött efter ett hårt pass och lutar huvudet bakåt så att håret blöts mot vattnet. Så otroligt befriande och skönt. Jag höll mig förresten till simsätt "i magläge", knappast av risk för krockar men ändå :-)
/Veronica (som hittat hit via Dianas blogg)
Vad skönt det låter! Och så tycker jag att mannen låter snäll som tar barnen lite extra fastän du växte upp med sommarnöje utan riktig vattentillförsel... :-)
Skicka en kommentar