vecka 8 - Ylva

Om att göra sin grej.

När sonen var på förskolan för första gången och stod där vilsen, så sade fröken så förståndigt att det brukade alltid ordna sig om barnen bara fick rita lite, men när han fick kritor och papper i handen såg han om möjligt ännu mera vilsen ut. "Jaha, ni kanske är mera utemänniskor? Det finns ju en klätterställning ute på gården iallafall." Hon såg beklagande ut. Och det var ju sant, han var mera van vid att vara utomhus och leka. Numera, när han lärt sig rita mindre abstrakta saker, så älskar han det och tur är det för den här veckan har det regnat och varit vindpinat. Det är fortfarande strejk och vi letar sysselsättningar till barnen. Att rita fungerar nästan alltid. Problemet är bara att han har börjat jämföra sina teckningar med andras och så länge det är Lillasysters så känner han sig lugn. Hans är bättre. Men inte lika bra som mina tydligen. Vilket är absurt för jag älskar hans teckningar, särskilt dem gjorda med oljepasteller. Helst av allt vill han att jag tecknar och han färglägger och det händer att jag gör små hemmagjorda målarböcker åt honom. Fast jag vill ju att han ska vara nöjd med sitt och sina, så denna vecka har han fått sitta ensam i sitt rum och måla tills han är färdig och sedan har vi hängt upp allas alster på ett snöre. Tillsammans. Och jag har försökt att förklara att hans bilder är vackra ensamma och att allas våra små skapelser är fina tillsammans, inte i jämförelse med. Det finns så många som ritar, fotar, scrappar och skriver bättre än jag, men jag det jag gör har betydelse för mig - jag tycker om det - och tillsammans med alla andras blir det hur fint som helst. Jag gör min grej. Och jag vill att han ska göra sin. Han är fortfarande en aning tveksam, men har tagit det under övervägande i allafall.

Det här är söndagens skörd; hans övningar i skrivstil, en sida ur en hemmagjord målarbok, ett klotterpapper med något som jag tänkte göra hemmagjorda stämplar efter, en layout, 2 av lillasysters streck-teckningar och en av hans "studie av flicka med klänning och blomster". Eller något sådant. Och hela familjen tycker om det.

vecka 8 - Diana

Jag gillar ordning och reda. Hemma hos oss är bra förvaring prioriterat. Sen är vi ganska minimalistiska av oss, gillar inte att ha så mycket saker. Så bor det ju även barn här. En treåring. Som såklart har en del småsaker som han gillar att plocka fram och leka med. Han har bra med förvaring i sitt rum och är oftast rätt duktig på att plocka undan efter sig, lägga tillbaka allt i backarna. Men han är trots allt bara tre år, leken pågår hela tiden och i vårt hus ska barnen får leka överallt, inte bara i sina rum, så flera gånger i veckan hittar man faktiskt leksaker på alla möjliga ställen i huset, bortglömda när något annat lockat. Som här, på fönsterbrädan, bakom en av veporna i vardagsrummet ligger Rorri, Cici, Store Chris, Maxi och några till jag inte vet namnet på från Silverringens racerbana. Men han vet såklart precis vart han har dem. Jag plockade faktiskt inte undan sakerna när jag tagit bilden utan lät dem vara och dagen efter när vi kom från dagis visste han precis vad han ville leka med och vart han lagt dem.

vecka 7 - Diana

En av de viktigaste sakerna för mig i vardagen är energi. Att ha den, inom sig. Positiv energi. Den finns inte alltid där. Energi är något som hela tiden måste fyllas på, eftersom man utnyttjar den. Så det är viktigt att ladda om i tid, innan man blir helt tömd. Att tanka energi i vardagen kan göras på hur många sätt som helst. Det som ger mig mest energi och som jag gör allra helst är att vara utomhus. Vistas i vackra omgivningar, i naturen, i skogen. Allra helst på landet. Två dagar i Bergslagen ger energi som räcker länge, länge.

vecka 7 - Ylva

Om torftighet.

Jag hade aldrig tänkt ta körkort, det behövdes ju inte. Det gick ju att cykla, promenera, ta tåget, båten eller bussen. Tills jag flyttade hit alltså. Här kommer man precis ingen vart utan bil. Jag har börjat vänja mig nu och tycker till och med att det är lite roligt, fast farligt. De flesta kör ganska vårdslöst här. Så nu har jag fått för mig att jag ska fota utmed vägarna som jag kör, ha kameran i sätet bredvid och bara ta en bild när det verkar säkert. Det här är vägen tillbaka hem från den närmaste stranden. Torkan till vänster och framåt. Atlanten till höger. Jag tog en bild på havet också, men den här passar den här veckan så bra. Torka. Torftighet. Vi är inne på andra strejkveckan och har nästan ingen bensin kvar. Matvaruaffärerna är fortfarande stängda i princip hela tiden och hade de inte varit för marknaderna hade kyl och frys gapat otäckt tomma nu. Och vi snålar - med det mesta - men man måste ju komma ut lite.

vecka 6 - Diana

En enda bild har jag tagit den här veckan och det är denna. För mig symboliserar den två saker.

Vissen.
Så har jag känt mig den här veckan. Först på grund av vinterkräksjukan som jag drabbades av. Sedan på grund av det andra.

Död.
Jag förlorade min farfar. En man som jag träffat eller åtminstone sett och vinkat åt nästan varje dag i hela mitt liv. En man som inte längre finns i huset längre upp på gatan. En förlust som skapat ett stort tomt hål i mig som jag inte vet hur jag ska fylla. Jag vet att jag alltid kommer att sakna. Att sorgen lägger sig att vila till slut. Men att saknaden kommer att bestå. Att jag kommer att lära mig leva med den. Men just nu vet jag inte riktigt hur jag ska ta tag i det. Hur jag ska hantera saknaden. Livet och vardagen fortsätter att rulla på. Men han fattas mig.

vecka 6 - Ylva

Om att strejka.

Runt omkring oss har allt har stått stilla, fast kokande i värmen och sinnena, denna vecka; trafiken, kommersen och arbetena. Det är storstrejk på obestämd tid och därför står det ganska stilla hos oss också. Förra veckans listor är knappt övertrukna till hälften, för vägarna och hamnen är blockerade. Hemma hos oss har vi dessutom en enmansstrejk igång, ett skrikigt och envetet uttryck för två-årstrots. Den tystaste protesten går ut på att låta mig sätta upp tofsarna - och de behövs för annars börjar det bångstyriga håret att strejka det med och så blir det bara funky dreads av alltihopa - för att sedan triumferande slita ur alla snoddarna nästa gång jag säger nej. Åt vad som helst. Det är ju bra att folk har åsikter och står upp för dem, men ändå. Kan vi inte diskutera saken istället?

vecka 5 - Diana

Emellanåt har jag sådana veckor som bara tycks bestå av jobb. Sitter jag inte rent fysiskt vid datorn och jobbar så tänker jag på jobb. Jag har alltid intensiva perioder emellanåt, men just den här veckan har det varit oerhört påtagligt att den vanliga balansen mellan arbete och fritid varit rubbad.

vecka 5 - Ylva

Om listor.

Mitt förhållande till listor är är fullt av hatkärlek; jag är beroende av dem - annars kan jag inte sova - och jag älskar att stryka över avklarade saker, men blir lätt stressad av att se dem så här. Fullklottrade. Det är listan som ska ligga bredvid datorn, listan över vardagliga saker att göra som hör hemma i köket, inköpslistan och klotterlistan som måste finnas bredvid sängen. Så snart de har fått in magneter av lagom tjocklek och storlek så kommer det att finnas en griffeltavla på kylen också... Och jag kommer ändå att glömma saker. Det vet jag.

edited: eftersom jag fick frågan, duken är tryckt. Barnen i sonens förskola fick i uppgift att rita varsitt sjävporträtt och skriva sina namn under, sedan trycktes det upp på tyg. Så det är sonens klasskamrater det där *lol*. Om det är någon som vill ha liknande listor så kan jag emellertid hjälpa till. De finns att ladda ned gratis som pdf, dels i en agenda och dels i papeterie (direktlänkar som tar tid) och kommer från den här bloggen . Jag skriver bara ut ett par exemplar av listorna varje vecka.