Om att göra sin grej.
När sonen var på förskolan för första gången och stod där vilsen, så sade fröken så förståndigt att det brukade alltid ordna sig om barnen bara fick rita lite, men när han fick kritor och papper i handen såg han om möjligt ännu mera vilsen ut. "Jaha, ni kanske är mera utemänniskor? Det finns ju en klätterställning ute på gården iallafall." Hon såg beklagande ut. Och det var ju sant, han var mera van vid att vara utomhus och leka. Numera, när han lärt sig rita mindre abstrakta saker, så älskar han det och tur är det för den här veckan har det regnat och varit vindpinat. Det är fortfarande strejk och vi letar sysselsättningar till barnen. Att rita fungerar nästan alltid. Problemet är bara att han har börjat jämföra sina teckningar med andras och så länge det är Lillasysters så känner han sig lugn. Hans är bättre. Men inte lika bra som mina tydligen. Vilket är absurt för jag älskar hans teckningar, särskilt dem gjorda med oljepasteller. Helst av allt vill han att jag tecknar och han färglägger och det händer att jag gör små hemmagjorda målarböcker åt honom. Fast jag vill ju att han ska vara nöjd med sitt och sina, så denna vecka har han fått sitta ensam i sitt rum och måla tills han är färdig och sedan har vi hängt upp allas alster på ett snöre. Tillsammans. Och jag har försökt att förklara att hans bilder är vackra ensamma och att allas våra små skapelser är fina tillsammans, inte i jämförelse med. Det finns så många som ritar, fotar, scrappar och skriver bättre än jag, men jag det jag gör har betydelse för mig - jag tycker om det - och tillsammans med alla andras blir det hur fint som helst. Jag gör min grej. Och jag vill att han ska göra sin. Han är fortfarande en aning tveksam, men har tagit det under övervägande i allafall.
Det här är söndagens skörd; hans övningar i skrivstil, en sida ur en hemmagjord målarbok, ett klotterpapper med något som jag tänkte göra hemmagjorda stämplar efter, en layout, 2 av lillasysters streck-teckningar och en av hans "studie av flicka med klänning och blomster". Eller något sådant. Och hela familjen tycker om det.
6 kommentarer:
Det är härligt med barnens teckningar, jag har sparat tre pärmar fulla av teckningar och bokstäver (en pärm för varje barn).
Vi brukade jämt leka skola när det regnade, jag var alltid fröken och gjorde små övningshäften åt barnen, när de var färdiga med sina övningsböcker fick de "leka" rast. Ibland hade vi cirkusskola och övade på akrobatik - märker du hur jag längtar tillbaka? Nu är barnen tonåringar och har inte mycket tid över till mina lekar.
Ha en skön vecka
Camilla
Albin är likadan som din käre son, han vill att han ska vara bäst, det ska vara perfekt och är det inte det så vill han att jag eller D ska rita det, medan jag menar att man blir bättre genom att öva.
Jag tror precis som du gjort att det är bra att sätta upp deras alster så de ser att man tycker det är bra.
Jag älskar att du fångar vardagens små ögonblick och tankar på foto och i text. Kram
Jag hoppas verkligen att han kan känna sig nöjd och stolt när han ser de upphängda på detta fina sätt!
Det är ett riktigt inspirerande och varmt inlägg du bjuder på...
Kram till er tålmodiga och härligt kreativa långt där borta!
Jag försöker suga åt mig dina ord. "det jag gör har betydelse för mig - jag tycker om det...."
Jag är expert på att jämföra mig med andra och tycka att jag är sååå dålig.
Fin bild du visar, på finfina bilder! Hälsa sonen att jag tycker jättemycket om flickan i klänning m blommor :)
Ah, gråkort! Spännande... var nu tvungen att kolla vad det kostar med ett sådant. På Kaffebrus hittade jag ett 10*15 cm för 69 kr. Det kanske man ska pröva?!
Äsch, nu måste jag jobba.... :(
Ha det bra och hoppas ni får karnevala snart!
Kram
Helt underbart!!! =)
Måste nog införskaffa mig nåt sådant att hänga upp på vår vägg ;)
Kramis!
Så snyggt det blir!
Skicka en kommentar