Om att strejka.
Runt omkring oss har allt har stått stilla, fast kokande i värmen och sinnena, denna vecka; trafiken, kommersen och arbetena. Det är storstrejk på obestämd tid och därför står det ganska stilla hos oss också. Förra veckans listor är knappt övertrukna till hälften, för vägarna och hamnen är blockerade. Hemma hos oss har vi dessutom en enmansstrejk igång, ett skrikigt och envetet uttryck för två-årstrots. Den tystaste protesten går ut på att låta mig sätta upp tofsarna - och de behövs för annars börjar det bångstyriga håret att strejka det med och så blir det bara funky dreads av alltihopa - för att sedan triumferande slita ur alla snoddarna nästa gång jag säger nej. Åt vad som helst. Det är ju bra att folk har åsikter och står upp för dem, men ändå. Kan vi inte diskutera saken istället?
4 kommentarer:
Hej Ylva! Jag riktigt längtar efter söndagarna :) Rolig bild du visar, fast jag vet att tvåårs-trotsen är mindre kul. Jag har en själv hemma. Som "Kaaaan sjääääälv" och "Neeeeej, jag viiill iiiiinte". Suck. Jag funderar också på att ge mig hän. Men jag är ju vuxen. :)
En lång och tråkig text... som gör min nyfiken på att veta mer ;)Vad jobbar du med?
Skön söndagkväll önskar jag dig(fast du har ju inte kväll nu såklart...)
Vad ska man säga, vänta bara tills hon blir tonåring, då kommer dörrkarmarna att lossna och du får skaffa öronproppar om du inte vill bli lomhörd (hihi, skämta bara).
Ha en skön vecka
Camilla
Ha! Diskutera? Nja, varför det? Då kanske ni kommer fram till en lösning som faller dig i smaken, och det vore väl hemskt? :-)
Man kan säga att jag bloggstrejkat några dagar för att kunna stryka några saker på min lista...
Kan tänka mig att man inser hur mycket man är beroende av just när ingenting fungerar...
Så söta protesttofsar!
Kram
Skicka en kommentar