En enda bild har jag tagit den här veckan och det är denna. För mig symboliserar den två saker.
Vissen.
Så har jag känt mig den här veckan. Först på grund av vinterkräksjukan som jag drabbades av. Sedan på grund av det andra.
Död.
Jag förlorade min farfar. En man som jag träffat eller åtminstone sett och vinkat åt nästan varje dag i hela mitt liv. En man som inte längre finns i huset längre upp på gatan. En förlust som skapat ett stort tomt hål i mig som jag inte vet hur jag ska fylla. Jag vet att jag alltid kommer att sakna. Att sorgen lägger sig att vila till slut. Men att saknaden kommer att bestå. Att jag kommer att lära mig leva med den. Men just nu vet jag inte riktigt hur jag ska ta tag i det. Hur jag ska hantera saknaden. Livet och vardagen fortsätter att rulla på. Men han fattas mig.
6 kommentarer:
hej vännen... det är så ledsamt. forstod att denna vecka skulle bli svår för dig att lägga upp något på och jag är glad att det blev en bild och lite text ändå. bilden är både vacker och talande på sitt vis. bättre ord än så har jag tyvärr inte. jo, jag hoppas att nästa vecka känns lite bättre. och jag menar inte att låta klämkäck på något vis, jag hoppas bara det. att det känns mindre visset och mera hoppfullt ändå.
tänker på dig.
många kramar,
Usch. Jag skickar några kramar och kan bara säga att jag förstår om du känner dig vissen. Livets gång är inte alltid så lätt att acceptera, speciellt inte då det gäller människor som man älskar!
Talande bild - tråkigt att du känner dig vissen och tråkigt att din farfar fattas dig.
Beklagar sorgen.
Det är som du skriver, sorgen och saknaden finns där men man lär sig att hantera/leva med den.
Beklagar.
Skickar en kram.
Tänker på dig!! Skickar massor goda gelehjärtan till dig som i morgon.
kram pÅ DIG
mALIN
Skicka en kommentar