vecka 52 - Ylva

Om prioriteringar. Och dagen innan julafton. När jag faktiskt känner av julstressen av och till, men inte låtsas om den.

"Begravningskonfekt" säger han med viss avsmak när jag lägger upp ännu ett paket på det lilla bordet och suckar något om att jag önskar att alla paket kunde komma från NK och bara vara färdigt och så där oändligt prydligt inslagna. Då hade jag sluppit sitta där natten innan julafton och slå in paket som aldrig blir riktigt perfekta. Det hade jag i och för sig också sluppit om jag hade prioriterat annorlunda, men det gjorde jag ju inte. Och det är sant att de hade kunnat välja en annan färg än just svart på bandet.

"Det är en badrock" fortsätter jag och låtsas inte om kommentaren, slåss med tejpen. Han vickar med tårna framför brasan i kakelugnen och pustar.

"Det kan jag faktiskt inte rimma till" konstaterar han uppgivet.

"Då struntar vi i att rimma då!" Jag känner mig lättad.

"Näe, det går inte. Hur skulle det se ut?" Han skakar på huvudet.

"Bra?" försöker jag. Men jag vet att det är lönlöst. Han funderar länge och väl. Och jag blir tröttare och tröttare. Nästan hela dagen gick åt till att åka pulka i Humlegården, man blir förvånansvärt trött av sådant. Och sedan drog jag hem ved i pulkan istället. Passerade förbi dagens lucka i den levande adventskalendern och fick några pepparkakor för att det såg så hemskt pittoreskt ut tydligen. Och jobbigt. Vilket var ganska precis vad mannen på bottenvåningen kvittrade när jag mötte honom i porten. Och jo, han kvittrade. Han tog på sig den där rösten som jag vet inte är hans egentligen, men som han använder ibland för att på något vis leva upp till ryktena som omger honom. Sedan försvann han bort till Stortorget för att köpa upp sig på polkagrisar av någon anledning. Klockan var strax innan 18 ungefär då bestämde jag mig för att skjuta på middagen och gå en sväng bland butikerna för att köpa de där julklapparna som vi kom överens om att vi inte skulle köpa i år, men som alla köper iallafall. 2 1/2 timme senare har jag tagit mig igenom NK, Åhlens, Designtorget, Akademibokhandeln, Naturkompaniet och den där hysteriska affären som hette Stor och Liten när jag var just det. Liten alltså. Och jag har hittat allting utom nyårspusslet. Som tydligen är förskräckligt omodernt, för jag får mest oförstående blickar när jag frågar om riktiga pussel, med tusentals bitar. För vuxna. Men så blir jag stående mitt i Kungsträdgården. Den är helt tom och jag har aldrig sett den sådan. Jag tror att jag blir stående en bra stund. Och tar en bild. Mitt i snön och stillheten. Kvällen innan julafton. Innanför dörren hemma är det däremot fullt av liv. Min pappa har rest granen så jag skjuter fram min middag ytterligare, så att vi kan klä den tillsammans allihop. Allt det där hinner jag fundera över, medan han letar efter lämpliga badrocksrim.

"För att du ska känna dig varm och skön till dina frukostbrö'n." slänger jag ur mig. Och han lyser upp.

"Det är ju strålande! Som om jag skrivit det själv nästan." flinar han.

"Mmm... jag försökte tänka som du. Tror jag." retas jag tillbaka. Tar en bild. Sedan plockar jag ned alla paket utom 4 i en säck, som ska till den vikarierande västindiska tomten några trappor ned. Hänger upp två julstrumpor på kakelugnen och stoppar ned en julklapp i vardera. Smyger in de två resterande och större paketen under granen. Med fåniga rim på. Om badrockar. Och så stupar jag i säng.

Vecka 52 var vacker och mycket. Den var snö, pulkor i Humlegården, skridskor i Kungsträdgården, snowracers i Sjöstaden, bio på Söder, butiker lite överallt, julmat, White Christmas, Kalle Anka, långpromenader, choklad, övertrötta och överlyckliga barn, brasor i kakelugnen och mycket, mycket mer. Vi har precis kommit ut i skärgården och plockat fram datorn och jag hoppas att fotona inte har alltför galen färg. Just den här datorn ställer till det ibland, men jag hoppas iallafall.

Och så passar jag på att önska en hel mängd underbara saker inför det nya året som snart är här!