vecka 50 - Ylva

Om små hemligheter. Eller om att åtminstone behålla lite för sig själv.

Vi har ägnat oss så smått åt hemlighetsmakeri under vecken som gått. Kring sådant som ska hamna i kalendern eller julstrumporna. Julstrumporna. Julstrumporna som har hamnat på i princip varenda bild tagen den här veckan, eftersom hon älskar dem och absolut vill ha dem på fötterna. Egentligen var det förklädet jag hade tänkt fotografera. Förklädet som var en slags förberedelsegåva inför dagens stora pepparkaksbak. Och så kring sådant som eventuellt ska ligga under granen. Men också den sortens lite hemliga funderingar och planer man kan ha inför nästa år. Och som vi nog behåller för oss själva.

Vad som däremot inte är en hemlighet är att jag tog en liknande bild som den till vänster, förra året. Vid just den här tiden. Av ungefär samma skäl. Skäl som jag vid närmare eftertanke också kommer att behålla för mig själv. Fast den var mycket mera prydlig och färgglad förstås. Den gången ville jag visa att jag lärde mig något, den här gången råkade den bara bli. Jag blev till och med förvånad när jag laddade över bilderna från kameran och fann den där. Det är lustigt hur nästan samma sak kan bli annorlunda ändå. Eller olika saker bli lika varandra. Beroende på hur man ser det. Och hur noga man är med att behålla en del saker för sig själv. Jag ber om ursäkt för veckans kryptiska inlägg, men det här var något som jag ville ha med för min alldeles egna skull. Något som jag vill ska finnas här, men som jag inte riktigt kan förklara.