Om att gå händelserna i förväg.
Nästan varje dag brukar vi strosa ned till klipporna och stanna upp en stund, sonen och jag. Vi tittar på himlen och molnen och vågorna. Ganska ofta tar jag en bild just då, bara för att himlen aldrig ser likadan ut och kanske för att vi är vädernördar någonstans därinne. Man blir kall om fingrarna av det så det händer att vi vänder upp till huset igen och gör varm choklad. Sitter på trappen utanför i solen, värmer händerna igen och äter kvarbliven äppelpaj. Och vi har långbyxor och varma tröjor på oss för det blåser friskt och luften är hög och klar. Lätt att andas. Ibland blir det strömavbrott och varje gång vi får eld i vedspisen så kommer elen tillbaka igen.
En sorts tidig och vacker höst. Jag är så glad att vi hinner se lite av den innan vi reser tillbaka dit där det finns säsonger och inga årstider.
Fast vi reste in till stan över dagen också och jag okynnesköpte ett par egentligen alltför dyra jeans, bara för att sambon sade sådär självklart att "de är ju dina", när jag provade dem. Och en mjuk ulltröja. Sedan satt jag i en djup fåtölj och drack ur små espressokoppar medan han provade skjortor och kostymer. Personalen flinade vänligt, för mest är det väl tvärtom. På vägen ut igen stod vi på en övergiven busshållplats i duggregn under en gråmulen och tung himmel och plötsligt mindes jag precis hur de var. De dystra höstdagarna. Att resa om ett par dagar kändes med ens lättare.
Det går upp och det går ned.
Vilket det för övrigt gör med datorn också. När vi äntligen fick igång den någotsådär igen åt den upp min externa hårddisk. Min sista backup. Sådär bara, helt utan förvarning. Den innehöll närapå alla bilder jag tagit de senaste 14 månaderna. När jag tänker på det känns det ganska förtvivlat faktiskt. Men kanske går det att få tillbaka dem. Kanske. För åtskilliga tusenlappar alltså. Och inte hinner jag få veta innan vi åker, men jag hoppas innerligt.
7 kommentarer:
Hej!
De där klara höstdagarna med kylig luft och solsken är de bästa dagarna på hela året, härligt att du fick uppleva dem innan det är dags att åka.
Bilderna, vilken sorg, hoppas att de går att rädda. Nu blev jag med ens nervös över mina bilder, måste lägga över lite bilder på DVD, bara för att vara på den säkra sidan om ifall att något skulle hända.
Nya jeans är lite lyxigt, det behöver jag också köpa men jag drar mig så för det, har så svårt för att hitta några som sitter bra och dessutom är ju de slitna, gamla jeansen skönast...
Ha en toppenvecka
Kram
Ååå, nej vad jobbigt!
Hoppas bilderna går att rädda...
Och att ni får en behaglig resa tillbaka.
Hoppas att det ordnar sig, det är inte kul att förlora bilder.
Ha en fin måndag! :)
Visst är det härligt med höstdagar, men även lite sorgligt, speciellt en sån här sommar.. Som kom och gick utan att någon lade märke till den.
Jag kanske ska försöka göra mig miniliten och klämma ner mig i din resväska.. ;)
Förlorade foton är aldrig kul, har varit med om det 2(!!) gånger, och aldrig lär man sig.. =(
Hoppas det löser sig för er!!
Kramar!! ♥
Oh nej! Det går inte ens att tänka på det! Hoppas, hoppas bilderna går att rädda! Jag håller tummarna.
Vackra bilder och ord.
Hoppas ni får en skön resa.
Kram från hon som blir kvar i hösten :)
Näää så tråkigt med bilderna... hoppas verkligen att det går att ordna på något vis, utan att ruinera er... Fasiken att det ska bli såna konsekvenser när datorn krånglar...
Ja visst finns både de vackra och de dystra höstdagarna, och de har sina för och nackdelar...
Så fint och mysigt skrivet om era dagliga promenader... kan se dig där i jeans och ulltröja. Du inspirerar mig till en promenad just nu! (får passa på mellan skurarna, som sagt.)
Kram
Ja det är ju precis så hösten är, de där underbar höstdagarna med kyla och strålande sol som endast är några få dagar, resterande är bara kyla, regn och rusk...
Hoppas återresan går bra! Kram
Skicka en kommentar