Om en liten gnutta vardagsflykt.
Jag förstod uppriktig sagt inte alls. Det var besynnerligt hur betydelsefull godnattsagan blivit helt plötsligt. Till och med för Lillasyster som alltid varit måttligt intresserad av böcker och helst äter upp dem eller sliter ut sidor på måfå. Storebror lyssnade hänfört på Lotta på Bråkmakargatans 5-års trots när han var 2, men inte hon. Inte ens pekböckerna är intressanta. Utom just den här veckan alltså.
Mest lästa just nu är en svensk bok om dinosaurier och en fransk bok innehållandes grundkunskaper om drakar, med fantastiska illustrationer i 3d. Barnens bokylla är av rättviseskäl fylld av till hälften svenska och hälften franska böcker, trots att barnens pappa begriper sig om möjligt ännu mindre på böcker än vad Lillasyster gör. Men man vet ju aldrig. En dag kanske? Så under tiden simultanöversätter jag. Med varierande framgång. Just drakboken blir nästan poetisk på svenska. Sagolik faktiskt. Motsvarande bok om riddare blir en smärre katastrof. Uppenbarligen har jag mer känsla för drakvokabulär än riddarjargong.
Hursomhelst så insåg jag varför igår. För jag har gjort samma sak; tagit varje tillfälle i akt att försjunka i någon av de där pocketböckerna som mina föräldrar lämnade kvar.
Det kändes oväntat tungt att återvända till den vanliga vardagen.
2 kommentarer:
Det är härligt att läsa för barnen när de är små, det är längesedan nu för min del men jag kan fortfarande vissa partier ur favoritböckerna utantill...när jag blir mormor och farmor ska jag läsa igen.
Ha det bra
Camilla
Åh vad jag kan sakna de där lässtunderna med barnen...
Härlig bild!
Tack själv för gulliga kommentarer, de värmer!
Kram
Skicka en kommentar