Om att vara ute i tid.
Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig. Vad jag hade tänkt mig denna vecka var en bild av den där skrymmande högen av papper som skymtar i bakgrunden, skrivaren som har gått varm och datorn, kanske ur ett grodperspektiv, för den här veckan har varit en innesittarvecka och jag har kämpat för att faktiskt vara ute i god tid. Bli klar innan sista datum och slippa panik. Men så fort jag lämnar datorn och barnet utan översyn ett minsta lilla ögonblick så blir det så här. Jag vände ryggen åt för att hämta kameran och vips var hon och hennes små fingrar där. Och dockan såklart. Kryptiska bokstavs- och teckentillägg i en närmare 100-sidig text är inte kul, för att inte tala om raderingar på måfå, men just nu är det vardag. Och så är hon svår att bli arg på. Inte heller hade jag tänkt avslöja att granen stått kvar osedvanligt och förmodligen pinsamt länge, men det kanske också är vardag? Att låta saker vara ibland. Att inte vara ute i tid. Nu är iallafall det sista julpyntet bortplockat.
7 kommentarer:
Äsch, tack själv! :) Vad glad jag blir! Vilken fin bild av din dotter. Jag gillar verkligen "vardagsbilder" och vilket snyggt ljus det är. Är glad över att kunna få följa dig/er och inspireras!
Ha det gott!
Där var du snabb med kameran! Härlig bild! Värd kryptiska teckentillägg...
Hon är ju så söt!!
Ja jag antar att du sätter huvudet på spiken...att låta saker vara ibland är vardag. Att låta saker vara och tycka det är ok, det är en konst :)
Din flicka är så fin ♥
K R A M // t i n a
Tack för besöket och orden hos mig,blev jätteglad.
Skrattar för mig själv när jag ser och läser om din dotter, min var likadan i den åldern. Hon hade alltid mycket spring i benen och var överallt och pillade "jag har inte gjort nåt, mamma" sa hon alltid när något kraschade i golvet.
Ha en bra vecka
Camilla
Ja barn som provar alla knappar på datorn och saker som bara händer, det är som det är. Kul att du fångat en koncentrarad fröken... Och tid är ju ett relativt begrepp.
Kram
Min son som verkar vara ungefär i samma ålder har kommit på ett sätt att dupera mig och få tillträde till kontoret. Han säger först "hejhej" och så nickar han och säger "jaa, mmm ja" precis som att han vill säga "jag får vara här". Vem kan motstå en sådan övertygande liten son?
Fin bild och granen ser ut som ny ;)
Haha! Vår sista tomte hade gömt sig, men nu har han också fått gå och lägga sig för att vila. Små pillfingrar är i alla fall bra söta!
Skicka en kommentar