Om växtkraft och omtanke.
Jag läste nyss att man inte ska tala om sina tvivel, men det gör jag iallafall. Som mest har jag nog tvivlat på att jag är en bra förälder och på att vi skulle lyckas ta hand om växterna vi planterade och fröna vi sådde. Men just den här veckan har doktorn bekräftat att barnen växer och frodas just som de ska. Dessutom har flera av blommorna slagit ut, tomatplantorna börjat ta på gränsen till orimliga propotioner, minimorötterna nästan blivit plockfärdiga och vi har skördat våra allra första haricots verts. Och varje morgon går jag upp före alla de andra, öppnar upp huset, tar hand om växterna och gör i ordning frukost åt barnen. Tveklöst.
8 kommentarer:
Helt och hållet underbart!
Fint ljus och perfekt skärpa!
Ha det gott
Härlig bild!
De bästa mornarna är de då jag går upp först och plockar och pysslar och väcker barnen med en god frukost, det händer inte varje dag men tillräckligt ofta för att de ska vara nöjda.
Ha en skön vecka
Camilla
Jag finner kraft i din bild.Tveklöst.
K R A M // t i n a
Underbar bild och så vackert skrivet...
Tack för din fina kommentar inne hos mig, den värmde!
Kram
HElt fantastisk bild!!
Kram Malin
Underbar bild och din vardag skiljer sig verkligen från min, här är det bara visset... Kram
Älskar dina små betraktelser! Din vardag startar precis som min förutom det där med de nyskördade grönsakerna. Här hänger det bara skrumpna äpplen till fåglarna utanför fönstret och helst av allt vill jag bara blunda då jag springer in i huset. Då slipper jag se att vi aldrig räfsade upp eklöven på gräsmattan i höstas...
Skicka en kommentar