vecka 25 - Ylva

Om att suppera. Och att förbereda.

När min sambos pappa dog, vilket måste vara mer än 30 år sedan nu, så slutade alla i den familjen att äta vid matbordet. De sitter på golvet, framför en tv, lutade mot en soffa eller en säng. Ensamma eller tillsammans. Själv kommer jag från en familj där begreppet tv-middagar alls inte existerar. Vi satt alltid vid matsalsbordet och diskuterade. Så nu delar jag upp min middag i två. Första delen äter jag tillsammans med barnen i köket, den andra vid soffbordet när sambon kommit hem och barnen gått och lagt sig. Fast jag försöker att duka även på soffbordet. Servetter och ljus. Bilden är tagen med självutlösaren, medan jag gick fram och tillbaka för en kväll eller två eller tre sedan. Och det är en av över 500 bilder jag har tagit den här veckan. Den vardagligaste av dem alla. En kväll med soppa, som ofta den senaste tiden. Linssoppan som barnen tycker så mycket om kanske? Eller den chilenska morotsoppan som jag älskar och sambon avskyr för att den smakar jul? Eller så var det hönssoppan som han tycker allra bäst om, men som jag associerar till ett par magsjuka veckor i Havanna och en mycket omtänksam kvinnas obotliga tro på just hönssoppa som lösningen på allt? Jag vet inte så noga, men jag vet att det har blivit mycket av det just nu. För att det anses vara det lämpligaste kvällsmålet för barn. För att det har åskat och varit ruggit om kvällarna. Och för att jag känner mig lite trött.

Det har varit en ombytlig vecka. Solglitter i havet ena stunden och regn som vräker ned i nästa. Likadant har det varit med allt jag tagit mig för. Det går strålande eller illa. Och tagit mig för har jag gjort, för nästa vecka reser vi här ifrån. Vi kommer att vara borta och huset ska stå tomt i två månader. Dessutom kommer vi att komma tillbaka dagen innan skolstarten. Så det har varit en del att förbereda. Jag vet att jag är lätt manisk ur den synvinkeln, men jag tycker inte om att lämna halvdana saker efter mig (vilket jag självklart kommer på just en vecka eller två innan det är för sent). Helst ska det vara snyggt, prydligt och avslutat. Fast så kommer jag konstant på villovägar. Tänker att vi måste ju ha roligt också. Med solglitter i havet och minnen som gör att det känns bra att komma tillbaka. Dagarna har varit långa.