Jag behöver mina åtta timmar. Åtta timmar av oavbruten sömn. Med åtta timmars sömn i kroppen är jag morgonpigg. Med åtta timmars sömn i kroppen lägger jag inte in blöt tvätt i tumlaren och glömmer att sätta igång den, för att upptäcka det dagen efter. Med åtta timmars sömn i kroppen lägger jag inte in mobiltelefonen i kylen. Med åtta timmars sömn i kroppen häller jag inte malna kaffebönor i mjölken. Med åtta timmars sömn i kroppen säger jag inte gul när jag menar grön. Med åtta timmars sömn i kroppen är jag mig själv. Nu springer jag mest fram och tillbaka till den där lilla sängen. Och till den lite större sängen i rummet intill eftersom han numera vaknar på nätterna när han vill kissa. Och jag längtar efter de där åtta timmarna.
5 kommentarer:
Det spelar ingen roll att du vet att du i framtiden kommer att sakna just dessa dimmiga instinkiva aktiviteter...för just nu är du här, och det är jobbigt. jag förstår :)
K R A M // T i n a
Jag har precis börjat få tillbaka mina timmar - jag vet hur det sliter. Någonstans tyckte jag ändå att det var lättare med andra barnet - jag visste att det skulle bli bättre förr eller senare, och jag visste att det är som värst när det är mitt i mörka natten och ALLA andra utom jag får sova ostört... Jag visste också att det brukar kännas lite bättre när jag väl kommit upp och fått dagens första kopp kaffe. Men det är inte roligt alla gånger, när man är mitt i det...
Fniss, själv längtar jag faktiskt tillbaka till dom där diffusa dagarna.. För dom går fort över! ;)
Skickar lite sömnpiller åt erat håll =)
Vilken tur att de kommer de där åtta timmarna - så småningom.
:P
Kram
Ja som sagt...sömnen kommer tillbaks fast det inte känns så när man(du) är mitt uppe i det. Och jag vet också att den vetskapen inte tröstar så där jättemycket just nu ;) Men om ett tag så slipper du malda kaffebönor i mjölken och mobilen i kylen ;)
Jag tror att hormonerna också gör en lite knäpp...
Kram
Skicka en kommentar