Vecka 44 - Diana

vecka 44 - Ylva

Om regn och solsken, praktiskhet och estetik. Och kanske hängande trädgårdar.

Det är höstlov och vi är under en tropisk våg. Inte den otäcka sorten som finns i havet, utan snarare en slags luftburen vädervåg. Förmodligen finns det ett alldeles korrekt ord även på svenska för fenomenet, men här kallas det helt enkelt för en våg. Som en radiovåg ungefär. Luften är stillastående och tryckande. Det händer att det regnar oavbrutet, dagar i streck. Och åskar. Vi har nästan slut på pärlor, färg och papper. Vi lägger pussel och tittar på film. Bakar äppelpajer och grälar. Ibland kikar solen fram en liten stund och då klafsar vi runt på uteplatsen utanför köket, försöker rädda växterna från att säkert drunkna. Växterna som vi planterade till sonens födelsedag - precis som förra året - och som växer så att det närapå knakar, men som börjar lida av övervattning och solbrist. Vi torkar upp dem, planterar om dem. Men de är fortfarande på tok för blöta och alltför många i alldeles för få och små krukor. Mest är det tomatplantor, paprika och vårlök. Ett uttryck för sambons förkärlek för praktiskhet. Fast det har smugit sig in några solrosor, rosor av andra slag. Och frön som vi spänt väntar på att få se vad de ska komma att bli. Bara för att vi andra tycker att det är vackert. De fyller ingen som helst annan funktion. Han har svårt för det där, begriper sig inte alls på meningen med estetiken. Tycker att den är överflödig och enbart till för dem som har för mycket tid och inte tillräckligt i händerna. Vi andra rycker sorglöst (åtminstone ur den aspekten, om man bortser från det där omedelbara vemodet som allhelgona ofrånkomligen för med sig) på axlarna och säger att det skänker ju en slags glädje iallafall. Och så funderar vi över hur vi ska lösa problemet med platsen. Alla de för trånga krukorna. Estetiken med för allan del, för det ser så ostruktererat ut. Men så häromdagen såg jag en dokumentär om en ingenjör som sadlat om och lär trångbodda stadsbor i Manilla att anlägga hängande trädgårdar. Det var så förvånande vackert! Och så vansinnigt praktiskt. Vilket såklart måste vara det ultimata. Regn och solsken, praktiskhet och skönhet. Hängande trädgårdar.